Har just vaknat och ätit frukost! trött som satan det hade inte suttit fel att få sova någon timme till! men vet ni vad?
i dag är det FREDAG! förhoppningvis så blir det en bättre jobbdag i dag ens sist, hoppas hoppas!
åå längtar tills klockan har slått 16! då slutar jag och sen är det helg! på söndag så fyller jag äntligen år hela 21 år! blir alltid så här innan jag fyller år vet inte varför men man blir som lite små lycklig... barnslig jag är haha.
Dagen till ära så for jag och mamma till stan och tog en fika tillsammans vi hade inte gjort det på jätte länge!
Iallafall så var vi på Rut & circel i strand, dom har ju fått det jätte fint där men blev lite förvirrad första gången jag gick in där då dom gjort om så mycket! Hur som haver så har jag fått en ny favoritaffär i luleå och det är denna Rut äffär dom har så många underbara plagg, hittar alltid något där! love it!
Jag tyckte att dan gick fort men saknade solen haha.
När det var den absolut jobbigaste tiden i mitt liv när jag kännde att allt var borta. När jag kännde att jag var försvunnen och borttappad kom du in i mitt liv, du kom som en kan man säga angel utan att låta smörig? men så känner jag. Dom som var mina vänner försvann. Jag fick syn på en kille som alltid log åt mig som alltid var trevlig och skrattade. jag kännde den där kännslan i magen då man bli aldelens varm i kroppen och man inte kan tänka på något annat en just dig. ända sen den dagen som vi bytte numer efter alla hinder så kännde jag mig speciell som att jag var den finaste flickan i världen.
vi blev ihop men inget visste vi om att vi skulle hålla ihop i vått och tort. att vi skulle skratta med och åt varandra att vi skulle gråta för varandra vi visste inget av det. Allt som vi har gjort tillsammans alla våra äventyr alla våra dagar. har i mina ögon gått så fort. När jag skriver om dig om oss så känner jag mig som 14 år igen. Även fast vi bråkar och går i luven på varandrandra så blir vi alltid samns och kollar varandra i ögonen och säger förlåt.
Om du bara visste hur mycket jag älskar dig, jag vet att det finns folk som tycker att vi är knäppa som inte "lever livet" som dom säger men jag vill leva livet med dig det är allt jag behöver.
Jag vill ge dig allt vad jag kan ge, för du är inte bara min kille utan du är min bästa vän jag kan berätta allt för dig. jag kan skämta med dig och tönta mig utan att du dömmer mig, jag kan sitta ensam utan att du stör.
När jag har gråtit så strycker du alltid bort mina tårar och säger det är ingen fara.och dina kramar gör mig trygg.
Jag vet att du aldrig kommer att läsa detta för du läser aldrig min blogg men då kanske det kommer en dag då du vill läsa den.
Nu ligger jag i min säng och klockan kommer säkert hinna slå mer än halv 2 på natta innan jag har skrivit nå vettigt här kan jag tro! När jag vakna i morse så var jag verkligen inte på topp inte bara det att jag var trott och halv förkyld utan jag ville bara vara hemma och inte göra nå alls även fast det skulle bli fint väder . Jag drog mig ändå iväg till jobbet men utan mina jobb skor då dom har försvunnit men om dom inte är hemma så vet jag i allafall på vilken förskola dom är på tack gode Gud för det! I Allafall på jobbet i dag så hade jag inget som helst flyt jag var på ett ställe som jag brukade trivas på men i dag så var det inte så alls inte bara det att jag inte fick nån beskrivning om hur mitt jobb skulle se ut i dag men jag känner mig otroligt utanför och det är det värsta jag vet fy ..
Som när vi var ute så kunde alla som jobbade stå och prata och skratta men så fort jag kom till dom för att försöka vara med så gick alla åt olika håll först fattade jag inte men sen när jg började ana så testade jag då alla stod och prata och helt rätt alla bara gick sin väg och miss förstå mig inte nu det är inte mitt jobb att prata med dom utan att kolla till barnen och det gjorde jag hela tiden men det är inte så kul att stå helt själv i timmar utan att någon ens säger nå till än... "Min" avdelning och några andra avdelningar gick på en promenad men ingen av dom som jobbade sa att jag skulle följa så dom bara gick det var en som jobbade på dom mindres avdelning som sa att jag skulle gå med dom..
Jag sa då till henne att jag inte visste för att ingen hade sagt nå och hennes svar va men dom kanske inte visste att du skulle vara med dom. Då kännde jag mig otroligt frustrerad då jag har säger hej till alla och sagt vars jag skulle vara och alla känner mig sen tidigare .Då fick jag springa i kapp till gruppen men det var ingen som sa nå utan än en gång så fick jag gå själv, men tack gode Gud för barnen dom är helt underbara. Matte hämta mig efter jobbet och vi for i väg till storheden och jag är så glad för att jag har han! Han får mig alltid att må bättre ! Jag älskar dig Mattias ! När väl kom hem så såg jag att mina liljor börjat slå ut! :) nu måste jag verkligen sova då jag har skola i morgon :) // Josephine
Efter en liten helg så skriver jag här igen. Det var väll lite konstigt förra inlägget men det är ju inte så enkelt alla gånger som 20 åring snart 21 (på söndag faktist) att veta vad man vill i livet vem man vill vara i livet vilka mål man har i livet. vårterminen 2011 när jag skulle ta studenten så var jag så bestämd med mitt liv om vad jag ska göra med mitt liv jag var redo att liksom bli vuxen men jag skulle bli socionom eller i allafall gå sociologiprogrammet på LTU.
jag var så glad för att jag skulle bli klar 2014 och ha hela livet framför mig, men så började jag sommar jobba innom äldrevården och märkte att det skulle nästan vara roligare att bli sjuksköterska att hjälpa dom som är sjuka som inte klara sig själva Och alla som jag träffade människor som var i min ålder som jobbade och "brann" för samma sak jag hade aldrig varit med om det förut. på en sommar så ändrade jag mig och bestämde jag mig att jaglä sa Matte B som det hette då och Nk B. läsa halva matte B kursen på gymnasiet men hoppade av då jag aldrig fick någon själv på jag har dyslexi.Sedan i slutet av sommaren så bestämde jag mig från ingen stans att inte plugga utan jobba ett år vilket jag både ågrar och inte ågrar. under detta år så har jag gått och tänkt på olika yrken det ändrades för varje dag nästan och gör mig galen... haha.
på vårterminen 2012 så läse jag en universitetskur socialrätt som lät så intresant men den var fruktansvärt svår för mig och det var då jag kännde att juridik inte alls var min grej.. och nu har jag tappat bort med helt i vad jag skulle skriva .... hur som haver eller kort och gott haha jag vet inte mycket jag drivit min mamma till vansinne av att byta yrke hela tiden att aldrig betsämma sig vad man värkligen ska bli kan nog skriva en lista haha så får ni se!
Socionom
Polis
frisör
egenföretagare
sjuksköterska
lokförare
lastilchafför
förskolelärare
Historielärare
musiklärare
mäklare
ädelstenstekniker
Nu kanske ni tycker ni tycker att det blev ett jäkla tjat om detta men varför inte ta upp det jag är någ inte den ända som känner såhär? hoppas jag i allafall haha. Jag har varit så otroligt dålig på att hålla mina planer och det är nog derför jag sitter här i dag! Jag tror jag behöver lite mer struktur i mitt liv. det försvan som när jag gick ut gymnasiet. nu är det bara att ta tummen ur röva och köra! kanske säga till sig själv you go girl! inget är ju omöjligt alla har dåliga dagar då dom bara vill krypa under jorden bara stanna en stund då tiden åker i väg som en jäkla ångvält eller nå.
Man får inte glömma att andas och att alla gör misstag precis alla! även fast det är svårt att tro det. Nu måste jag fortsätta med min skola har mycket kvar med det är så svår att lära sig det jag håller på med! men men!
Det är länge sen jag har fått skriva här eller fått och fått? ork som ni tappra som läsa denna sida så märker ni ju att det inte händer mycket här alls men jag har inte tid jag glömer ,mitt liv åker med en jävla fart hinner ingenstans människor kommer och går... det känns som att jag står kvar på samma plats i livet och allt bara snurrar omkring mig! Det kommer in nya människor i mitt liv som jag inte trodde att jag hade kvar medans andra bestämmer sig för att lämna. Är detta det vuxna livet?
är det meningen att man ska växa upp och fixa allt själv är det värkligen det? att en dag bara stå där och inse att man är vuxen att man inte längre kan säga att man har tagigt "vuxenpoäng" när man betalat en räkning tankat en bil eller deklarerat för man värkligen är vuxen nu? När jag jobbar och ser barnen leka och bara skratta och inse att det inte var så illa att inte behöva göra nå när man kommer hem bara leka och andas.
Det jag menar är inte att jag vill bli en unge igen . ..det är underbart att vara vuxen att ha denna frihet som man som tonåring alltid har strävat efter att klara sig själv att kunna gå ut i värleden och skrika HA! jag klarade! gäller det att berömma sig själv att inte glöma bort att men faktist kan även fast men inte tror det. våga fråga om hjälp är man känner att man behöver det.
Det är mycket jag försöker att komma till att efter gymnasiet så tog det en sådan jäkla fart vänner flyttade bildade familj eller försvann jag är glad att mina vänner gör nå som dom älskar missförså mig ej men vad står jag kvar här för?
jag vet inte vad jag ska ta mig till här i världen vem jag på vem jag ska lite på vem vem vem vem vem vem vem vem vem ?
men det löser nog jag orkar inte tänka längre.. vill bara flyga bort en stund tror jag att jag ska sova får jag vila mitt huvud från mina tankar och dagdrömmar. förlåt för alla dessa stavfel men jag orkar faktist inte bry mig.
